Emelie Victoria Karlsson

 

...

 

Förlorade min älskade bror Stefan för snart 1,5år sedan. Han blev bara 25år gammal.

Man kan aldrig vara förberedd på något sånt, även fast man vet att det snart skulle hända. Det är absolut inget man går och tänker på. Att förlora en bror är väldigt jobbigt. Man kan nog inte förstå om man inte har varit där själv. Men jag är så glad att han slapp plågast längre. Han har det så mycket bättre nu. Tror att han valde det själv, att han inte orkade med livet längre. Att han gav upp för sitt eget bästa.

 

Jag kommer ihåg det så väl, som det vore igår. Det var en solig sommar dag, fredag den 17e juni 2011. Precis en vecka efter min student. Taggat för statsfesten i Kramfors, grillade, drack lite gott, blev fixad. Mamma hade skjusat mig till Kramfors, henne och min mormor. Efter några timmar får jag ett samtal av min mor där hon berättar att Stefan min bror har blivit jätte dålig, och jag säger okej och lägger på luren. Mamma ringer efter en stund igen och säger att han har gått bort och säger att hon vill att jag kommer hem. Jag säger att jag ska fundera på det och lägger sedan på luren. Minns inte riktigt vad jag sa men ungefär så lät det. Berättar vad som har hänt för Sandra som jag då var med. Får ett till samtal av min farbrors fru att hon säger att Markus(våran granne) kommer och hämtar mig och skjusar mig till akuten där min bror låg och min mamma och pappa var. Kliver ur bilen möts av Ulla som följer mig in. Känner hur hela kroppen rör sig konstigt och får en sån konstig känsla när jag möts av en ambulans personal. Går in i ett rum där min bror ligger, fint ner bäddad, kommer ihåg att det var så fint där, väggen var målad av en fin skog eller något liknande. Så sitter där och kollar på mamma och pappa som är väldigt ledsen. Men säger fortfarande inte ett ord och håller min far i handen. Vi säger hejdå. Eftersom jag har så svårt att öppna mig och säga något så håller jag bara tyst. Tänker inte på något speciellt. Känner hur jag har gråten i halsen men kan inte får ut något. Vi åker hem och möts av flera grannar/släktingar som sitter i vårat kök. Vi pratar lite. Att någon bara är där just då, tror jag gjorde väldigt mycket.

 

....

 

Min bror led av en jobbig sjukdom som heter duchennes muskeldystrofi som gör att musklerna bryts ner och att man försämrast med åren. Läst om sjukdomen tusen gånger på google, där det står allt. Så om någon är lite mer interserad så kan ni bara gå in där och läsa.

 

...

 

Kan fortfarade höra hans röst, känns som han är med oss fortfarade och vakar över oss.

 

Älskar dig och saknar dig